Orkanen IRMA och Vi:     English version

Klicka bild till helstorlek, öppnas i nytt fönster.
Musa över bild för att läsa namnet.

Nedan är en berättelse om hur Peter och jag överlevde Orkanen IRMA i vårt hem i Norra/Centrala Florida. Rapporten var inlagd på vår juvel-samlarklubb, Jewelcollect online den 15e september 2017.

Er,

Isabelle/Liz

Kära Juvelsamlare,

Detta är en långdragen rapport om våra göranden, gärningar, sorgligheter, hopp och små lyckokast som resultat av att ha blivit indragna i den så kallade (värsta) 500-årsstorm som någonsin träffat USA. Vi vet inte hur sant det påståendet är, eller om någon fanns i Florida och däromkring mätande stormar för 500 år sedan men vi får väl ta dem på ordet.

Hur som helst, om du bestämmer dig för att läsa min rapport till slutet så kan det ta ett tag som de säjer på Internet.

Så var god och hämta ditt favoritdricka, favoritmums, tänd den lilla lampan, släpp ut katten eller in, och läs vidare:

Igår, den 14e september 2017, vid klockan 13:30 lokal tid i östra USA, blev vårt hem beläget i en flygpark (invånarna har sina flygplan bakom husen) i Norra/Centrala Florida (som ligger i södra delen av Amerikas Förenta Stater ifall någon glömt sin grundgeografi) tillkopplat igen till det lokala elverkets strömserviceområde.

Då kunde vi stänga av generatorn - och gjorde det -samt hoppas att inte behöva använda den igen på ett bra tag.

En elektrisk generator är bra att ha vid ett längre strömavbrott. Dock har den sina begränsningar, åtminstone den vanligaste modellen som säljs till hemägare. Den kan hantera strömtillförsel till kylskåp/frys, lyse och lampor, en teve, en mikrovåg, en kaffeberedare, samt en brunnspump så att vatten alltid finns.

Allt annat strömkrävande bör helst stängas av vid strömbrytarskåpet ty generatorn skulle överbelastas enormt annars med allmännt dåligt resultat.

Därför måste man välja noga vad som är ytterst nödvändigt som lyse, matkylning, vatten (brunns-) pump, mobiltelefon batteriladdning, sen någorlunda önskvärt såsom en teve, två datorer, en elektrisk kaffeberedare, och en mikrovågugn. (Glöm hustelefonen; den avstängdes  centralt ganska kvickt.)

Därnäst avstår man från allt annat man vanligtvis njuter av i sitt hem. Som central luftkonditionering, takfläktar, elektrisk spis, diskmaskin, tvättmaskin och tork, hett vatten (till dusch och disk t.ex.). Glöm också strömgiriga apparater som dammsugare, strykjärn och andra elektriska prylar i huset. Hårtorkar håller vi bara till hands för övernattande gäster som insisterar på att blåstorka långt hår;  vi använder inga längre. Utomhusvärme i Florida klarar jobbet på 10 minuter eller snabbare om håret är kort.

Generatorn väsnas kolossalt och luktar illa med ty den går ju på bensin. Den måste ställas med avgasen bortriktad från huset, helst en bra bit ifrån.  Eftersom skarvsladdar ej rekommenderas blir avståndet från huset av nödvändighet kortare än på praktiskt för de flesta generatorer, 6 till 8 fot som är längden på dess sladd.

Bara att gå förbi den när den är igång innebär att täcka över näsan för någon minut. Köra den på natten blir det inte fråga om; den för nästan lika mycket oväsen som en Seahawk helikopter och skulle ej låta någon få sova. Vi lärde oss att öppna fönstrena vilket minsann var en ny erfarenhet i ett klimatkontrollerat hus. Men det var faktiskt inte så tokigt. Även konserterna från gräshoppor och paddor i vår nyskapade sjö var lugnande att lyssna på när man försöker somna i 90 grader Fahrenheit (cirka 30 C); åtminstone lät de mera melodiska än gennyn.

Vi i Florida vistas väldigt mycket utomhus. Det är en orsak vi valt Florida att bo i. Man kan tillbringa stora delar av året ute utan snö och frystemperaturer. Det är ett litet stycke paradis. Med undantag av när verkligt ont väder inträffar förstås. Men det kan ju inträffa var som helst som vi väl vet, inte bara precis här.

Florida och hela området från Texas och de övriga Gulf-staterna och nordost till Georgia och norrut har haft det ganska tursamt som varit nästan fria från orkaner på omkring ett dussin år. Inte helt ty några kom men de var ej så extrema som HARVEY och IRMA.

Personligen flyttade jag till centrala Florida i tidiga 2003. Ingen orkan kom nära mig den. 2004, 2005 blev annorlunda, flera större orkaner men med begränsad förstörelse hälsade på där jag bodde. Vilket var i en stabil lägenhetsbyggnad som var utnämnd till skyddsbyggnad när stormar inträffade. Därför var jag, alldeles händelsevis, på den säkraste platsen från dem. Andra människor i mer utsatta områden kom och hunkrade (jag slog upp ordet!) ner sig hos mig, kan tänka...

Förra året besökte Orkanen Matthew oss från östkusten några få dagar efter min födelsedag i tidiga oktober. Vi förlorade ett par presenningstak, några trän, men hade ej några större skador för vilket vi var tacksamma. Vi bor nästan i mitten av staten på vidden, 60 eng. mil from Atlanten och 70 eng. mil från Gulfen, 170 fot över havsytan i de så kallade Florida-sandkullarna bestående av korallsten som ju hela Florida är.

Vi mottog ej något besök av Orkanen Harvey, Texas fick det. Vi iakttog med fruktan och fascination vad Harvey hade gjort i Houston och andra städer upp och ner längs Gulfen. Och knappt hade vi sett det förrns IRMA hotade oss.

Men vi hade stor tur på många sätt. Vi hade haft mer än en vecka att förbereda oss efter det vi blivit varnade om dess ankomst. Peter och jag lagrade på med mat, bensin redan en vecka innan IRMA skulle göra landfall i Södra Florida.

Tur var det med det ty affärer och bensinstationer fick snabbt utsålt såg vi på nyheterna. Vi hade redan bestämt oss för att ej evakuera. Vårt hus är byggt att motstå en Kategori 4 orkan;  vi ville se om det var sant. När IRMA äntligen drabbade vårt område och hus hade den ändå blivit nedvärderad till en Kategori 2 så vårt hus kunde bokstavligen tumma sin husnäsa åt Kat 2; inget rörde sig ur fläcken på det.

Elektrisk ström var ej helt avbruten förrns kl. 21:15 på söndagkvällen (den 10e september) även om det blinkat av och på några gånger. När efter ett par timmar det blev klart att strömmen nog ej skulle återvända snart startade Peter generatorn.

Därefter förberedde vi oss för stormens angrepp som faktiskt kom ganska långsamt upp till oss. Bedrägligen så ty när vi tittade ut kunde det se väldigt lugnt ut i en-två timmar, med regnuppehåll men därnäst överföll stormen naturen och huset igen. Vi rastade Maggie May, vår hund, när det var någorlunda uppehåll, tog några foton till minne.

Det är säkrast att inte vara utomhus när stormen återtar, en stor gren eller träd i huvudet dödar snabbt. Det regnade enormt och vindarna tjöt hela natten mellan söndag och måndag (10e-11e september), fortsatte på måndag när vi kunde beskåda regnet komma ner. Fyllande vår avrinningssjö, Whirlwind Lake, i en ände av vår tomt;  den hade varit nästan helt torr i de 9 år vi bott här. Ett år åkte vi till och med tvärs över den i ett all-terräng fordon med en granne!

Absolut inte så nu. Uppskattande dess framsteg hade sjön nu uppnått flera respektabla tum i djup och krupit ungefär 25 fot upp i den tidigare gräsbetäckta marken ovanför den. Ej djup eller vid nog att shoppa för en yacht;  det skulle nog behövas en översvämning enligt Noahs, men en liten eka kunde nog färda oss omkring nu.

Å den ljusa sidan så anses vi från och med nu som rikt folk ty nu bor vi på sjötomt. Åtminstone i en eller två månader tills vattnet har gått ner igen och vi är tillbaka där vi var innan Orkanen Irma.

De massiva regnet anlände mest under natten mellan söndag och måndag, drog sen vidare men vindarna var fortfarande mycket hårda. För oss verkade det som om att när regnet hamrade hårt mot marken blev blåsten något dämpad, ej så våldsam. Men när regnet uppehöll och försvann fick vinden ny kraft, skakade mäktigt träden, bröt sönder några och rev av grenar med. Vi fruktade det värsta för två väldiga tallar framför vårt hus men de förlorade bara några grenar, splittrades ej eller föll. Tallar på andra ställen klyvdes mitt i, fick stora revor i grenar som nu hängde sorgset längs stammarna som brutna armar, sorgligt att se. Inget träffade huset dock--var vi någonsin tacksamma.

Om någon vill veta vad vi levde av, m.a.o. åt, så var vi ej lidande. Vi behövde ej stå ut med jordnötssmör-och-syltmackor som ni kanske sett på nyheterna. Gennyn höll vår vanliga kost färsk. Peter grillade stekar på propangasgrillen, lagade bakad potatis i aluminiumfolie på den med. Ett litet två-plattors gasfriluftskök Peter brukar ha med sig till bil-racerlopp när han är där med killarna dög bra att laga annat som grönsaker och soppa. Vi tvättade oss och diskade i regnvatten sparat i tunnor utomhus.

Jag hade kokat hårdkokta ägg väl i förväg av stormens ankomst. De var jättegoda uppskurna och blandade med majonäs och hackad smågurka, krabbsmör i tub, bredda på fruset vetebröd som var återlivat i brödrosten. Alla gröna sallader och dylikt, tomater, gick åt först så de ej skulle hinna bli förstörda ty gennyn kördes ej på 100% av tiden.

Maggie May skötte sig väl, hon är en riktigt tuff liten jycke. [What, me worry? Se bild]. Två Sand Hills Cranes (tranor) med kyckling dök upp vid ett uppehåll i stormen på måndagen för att visa att de också klarat sig.

En lokal genomfartsväg utsattes för en stor vattenskada, skjöljdes ut av regnvatten rasande ner från en privat in-och-utfart vilket tog bort hela körbanan;  det var dock ej ett så kallat sinkhole.  Istället för att köra 6.5 eng. mil till närmaste postkontor där jag hyr postlåda måste jag nu köra 20 eng. mil omväg för att ta mig dit. Det blir en 40 eng. mil rundresa så jag antar att jag nog bara skickar post en gång i veckan nu. Åtminstone tills de lagat vägen. Vilket må ta sin tid; det här är den (amerikanska) Södern där saker och ting blir fixade på sin egen saliga tid fick jag höra. (Uppdatering: Vägen blev lagad efter bara en vecka.)

Tack för så många oroliga brev och böner från så många av er! Tack till Ed Davis som skickade SMS med och för nyheter och satte upp meddelanden åt mig här (på klubblistan). Internet service blev ej återställd tills onsdag kväll (den 13e september) och vi kunde enbart använda oss av det när gennyn var på ty bredbandet krävde ju ström.

Litet Smil:  När allt var över en härlig dubbel regnbåge prydde vår horisont ovanför den brittiska vindstruten Peter hängt upp!

Ta väl vara på er alla,

Er tillgivna,

Liz of JC

Denna sida uppdaterades i april 2019.

~~~~